Egentligen har jag ALLT jag kan be om. En underbar man, tre underbara barn, underbar föräldrar och syskon, underbara arbetskamrater etc - trots allt detta är det något som saknas mig.

Just nu är jag sjukskriven på grund av någon slags utmattningsdepression till följd av att jag har levt under ganska stor mental press under några år av olika anledningar som jag inte tänker ta upp här just nu. Kanske senare. Jag har också fått värk i mina leder, vilket inte är så roligt. Jag har haft känningar förut men aldrig så här illa och aldrig så här länge. Självklart förstår jag att det hör ihop med hur jag mår, men ändå!

Till sist kommer man ju till ett vägskäl där man måste välja - vill jag fortsätta må så här? Nej! Är jag beredd att göra vad som krävs för att må bra? Ja!

Med andra ord - MAN MÅSTE VÄLJA ATT MÅ BRA!!!

Jag kan inte förvänta mig att någon annan ska göra mig lycklig utan enbart jag själv bär det ansvaret. Men då uppstår ju nästa fråga - eftersom allt är så "bra" i det yttre varför är känns det inte lika bra i det inre? Jo därför att allt som sker i det yttre är bara en konsekvens av det som sker i ditt inre!

PANG!! Insikten slår mig som ett basebollträ i skallen. Här börjar jag förstå att det i mitt liv som ser så bra ut på ytan inte är bra för MIG. Hade det varit bra för mig hade jag också mått bra på insidan. Jag har försökt att anpassa mig till verkligheten istället för att anpassa verkligheten till mig själv! Detta innebär alltså att jag har gått runt i cirklar hela livet! Jag anpassar mig tills jag når en gräns då det inte fungerar längre, byter verklighet - anpassar mig tills jag når en gräns då det inte fungerar längre, byter verklighet etc. JAG SKRIKER AV FRUSTRATION!!

Nu får det vara slut på att gå runt i cirklar - nu ska jag ta tag i mitt liv på riktigt!!